5-0

Imorgon är det dags för kurstent, och jag har bara bekantat mig med Shirkys bok. Nå, dels får jag väl skylla mig själv, för att Schillingburgs bok inte finns på mitt bord, men även på opiskelijakirjasto, som enligt internet sitter och pantar på boken, vägrar låta mig reservera den och då jag skulle avhämta fanns den inte i hyllan, fast den borde ha funnits där. Personalen verkade minst lika bort tappade som boken.

Men sådär överlag om kursen, så är jag av samma åsikt som Sofia, de föreläsningarna vi hade i Porthanias datasal, var nog av de mest nyttiga. Själv, inte så värst teknisk av mig, så var det trevligare att själv klicka fram sig och hitta siter och så vidare, än bara lyssna på hur databaser och dylikt byggs upp. Som en annan poäng, vill jag ta upp detta med endast fem studiepoäng för kursen, på riktigt?? Känns som jag jobbat like mycket för denna kurs, som för de två sju studiepoängs kurser jag gick i höstas.  Dessutom var jag inte så imponerad av att tvingas skriva en blogg, men om alternativet var kursdagbok eller inlärningsdagbok, var detta nog bättre, att blogga ger endå en större frihet än att rapportera om föreläsningarna i en föreläsningsdagbok.

All in all, kiva att kursen är över och det var en bra sak att den gick över två perioder, för med två föreläsningar i veckan skulle det nog, i varje fall före mig ha blivit för mycket att ta in och fundera över. Det var även trevligt att blicka igenom andras bloggar, och konstatera att de tagit fasta på helt andra saker än jag själv upplevt som intressanta/nyttiga under i fråga varande föreläsning, och sedan bloggat om deras syner.

SEO- Search Engine Optimization

 

Eftersom jag var frånvarande från förra måndagens föreläsning, (var på jobb) så skall jag nu blogga om straffuppgiften. Alltså SEO. Det handlar i korthet om att få mera synbarhet för till exempel dig själv då alternativt, ett företag eller en sida på webben. Det vill säga, då du googlar sagt sökord, så hur högt uppe på listan finner du dig, eller din produkt?

Måste ju testa med mitt eget namn, funderade att det kan ju inte finns mycket där, eftersom det inte finns så många med samma namn. Det första resultatet, var som väntat, mina kontaktuppgifter från eniro.fi. Följande var lite mer spännande, mina kontaktuppgifter från tiden då jag ännu var bosatt i London, ja de hade till och med listat namnen på de personer jag delade bostad med, vi talar nu om 2006 och framåt. Jag vet, eeeevigheter sen, men det var då jag var ung J Resten av resultaten handlade om handboll, föga oväntat, och det sista som var träff 7/ 7630 var från statistiken över efternamn, alltså totalt hittade jag 6 träffar på mig själv och 7624 gällande några andra personer med samma namn.  Till all tur dök inte saker som till exempel min facebook.com sida och andra personliga grejer upp. Dessutom måste jag försäkra mig om att det inte fanns några bilder på mig, så jag körde även en bild search, resultatet var bilder4 på en massa gamla tanter/äldre damer och hundar.

Men det finns en massa olika trix du kan använda dig av om du vill bli mer visibel på internet. Helt klar för folk som inte är som jag och helst håller sig i bakre raden, men sant är det ju att desto högre upp på listan av givna resultat din sida finns, desto fler besökare får den ju. Det är ju människor som det är frågan om, och vi vill ha information snabbt och orkar inte vänta eller skrolla till följande sida för att hitta rätt, så vi antar ju att den siten som kommer först eller högst upp är den mest relevanta och bästa för det vi söker.

Men även här kan pengar spela in, stora och kända företag som facebook, twitter och wikipedia syns oftast först, var du en gör din sökning. Detta är knappast en slump, eftersom vissa wikipedia artiklar som dyker upp som första resultat kan vara bara korta stumpar med text, eller en påbörjad artikel innehållande två meningar. SEO handlar mera om teknik, och hur sökmotorer har kunnat länka innehåll på websidor med varandra och använda så kallade crawlers för att få fram relevanta och nyligen uppdaterade sidor för sina användare.

Open access?

Måndagens föreläsninghandlade dels om hur man kan kommunicera sin kunskap över nätet och dels om vetenskapligt publicerande. Förr kunde am nvidareföra sin kunskap via föreläsningar, böcker, egna eller kanske andras anteckningar, brev och diverse andra skriverier. Martin Wellers bok circulerade under föreläsningen, då vi tangerande så kallat e-learning. Sen komme rvi ju fram till detta med publicering på nätet, open access publicering och upphovsrätter. Vem ahr rätt att publicera vad och vem står för bekostnaderna??I princip så har ju dem som skapat ett verk även rättigheterna till det, så det gäller att vara på sin vakt då man säljer sina arbeten eller får dem publicerade, så att man inte blir så att säga ”screwed over”.

digital historieforskning och annat…

Eftersom vi inte haft föreläsningar på ett par veckor, fick vi extra uppgifter att blogga kring.  Jag förstod faktiskt inte vad som söktes med uppgiften att ”På samma sätt fundera på datorprogram som verktyg och metod vid historieforskning 1) Hurdana verktyg det finns på att tillgå utgående från dessa länkar”

Nå men eftersom uppgiften inte smyger iväg någonstans så här följer mitt försök på att besvara den..eller det eller ja-ah om det ens var något av detta som söktes. No idea.

1. http://www.dipity.com/

Helt intressant med en s.k. Tidslinje över händelser, men endå kanske aningen råddig, eftersom den innefattar en massa information. Användarna av dipity kan lägga in och dela med sig bilder, ljudfiler, texter och länkar. Men i det långa loppet tror jag att facebooks timeline vinner. Många har facebook och de som tagit i bruk timeline, har då samma nytta av facebook, som de skulle ha av dipity. I längden kanske inte så hållbar, men siten har väl sina trogna anhängare som håller fast vid sitt. Själv skulle jag inte slösa tid på denna sida.

2. http://www.textdiff.com/

Denna sida handlar om att jämföra texter. Man kan alltså sätta in originaltexten och sedan en omskriven version. Programmet visare sedan t.ex. i rött det ursprungliga textinlägget som senare raderats och det nya ordet/inläggte i grönt. Det gäller helt enkelt att copy pasta sin text till text rutan och den ändrade versionen i den andra och voilá, så får du se hur mycket som ändrats i din text. Intressant skulle jag villa påstå. Kommer kanske att titta på denna sida i framtiden, om jag inte har något bättre för mig än titta på hur mycket jag ändrat något jag skrivit.

3. http://wraggelabs.com/emporium/

Denna sida är väl rekommenderbar för australiensare och de som sysslar med forskning rörande Australien. Trove, hjälper dig att hitta inom Australiens nationalbibba. Här skulle jag villa påstå att detta program slår riksarkivets Vakka klart och tydligt. Recordsearch tools hjälper dig bland annat att hitta metadata. Miscellany hjälper dig att hitta material som wraggelabs.com inte kategoriserat och innehåller Australian’s dictionary of Biography. Diversions delen verkar intressant, här kan du klicka upp en helt random tidningsartikel och försöka gissa från vilket år den är. Lite mera fritidsorienterad och rolig kanske.

4. http://www.wordle.net/

Wordle.com  är ju helt fantastiskt, denna sida skapar så kallade ord moln över de ord som frekvent dyker upp i din text. Jag har själv svårt med att hålla mig från att upprepa vissa saker och använder ofta rätt samma ord och uttryck, så denna sida är ju ett mirakel. Jag testade programmet med inledningen till mitt proseminarium, och resultatet var följande: på den fem sidor min inledning omfattade var det mest frekventa ordet ”Porkala” god tvåa ”Sovjetunionen” och trea ”Gränsen”. Föga överraskande, men det att Paasikivi var ett av de fem mest använda orden i min text blev jag lite förundrad över, själv tyckte jag bara att jag hade nämnt honom ett par gånger.

 

Vad kunde då digital historieforsking vara? I och för sig ett helt bra begrepp, man kunde använda sig av digitalt material för undervisingen, en aning för tekniskt? Ingen skulle behöva infinna sig i person vid universiteten längre så allting kunde gå via internet och kanske video. Lite slött nog, och vad händer sen när program, databaser crashar eller någon hacker tar sig in? Visst är det en helt annan känsla att fysiskt hålla dokument och sitta i arkivet än att bläddra igenom internet, okej jag medger att lat som man är det faktiskt lättare att knäppa på en maskin och sätta sig ner i sällskap av kaffekoppen, men endå. All in al lså heijjar jag på traditionell historieforskkning, dock förnekar jag inte att det kanske i framitden kommer att vara digital historieforskning som kommer att dominera, men som sagt en gång konservativt traditionell föralltid konservativt traditionell. Won’t change my mind🙂

 

http://segonku.unl.edu/~knash/oow/index.html

På måndagens föreläsning var vi åter i datasalen i Porthania. Denna gång tittade vi på olika databaser. Parvis höll vi korta presentationer om diverse databaser gällande bland annat deras konstruktion, innehåll och varaktighet.

Vi fick till uppgift att titta på Kaci Nash’s databas. Kaci studerar vid University of Nebraska-Lincoln och skall skriva sin gradu. Materialet på sidan var kanske inte så imponerande, och gällande varaktigheten så kanske den kommer att finns ännu en tid kvar, kanske en längre. Svårt att säga. Kaci hade även en twitter sida, med 48 följare. Hennes twitter var dock rätt tråkig, och handlade mest om olika tråkiga föreläsningar och kommentarer om andra studerande hon träffat under dagen, i biblioteket eller på föreläsningar. Needless to say så orkade jag inte läsa alla hennes 161 tweetar, eftersom hon inte verkar ha ett alltför intressant liv.

Opponentskap i Tvärminne

Denna vecka befann sig en del av gruppen i det fina Tvärminne, jestas att det tog länge att åka dit. Men en fin palts var det. Vad kan vara charmigare än en lapp på dörren som varnar för ormar. Eftersom jag inte heller är den vassaste pennan i penalen trodde jag naturligtvis att de uppmanade att hålla dörrarna fast så att ormarna inte skulle rymma, före det var någon som påpekade att nej, ormarna kommer utifrån in. Då rasade halva min värld samman, jag hade väntat mig se flera terrarier med ormar inne i bygganden, som man utförde några genetiska test på osv….lite som filmen Anakonda med David Hasselhoff.

Men tillbaka till opponentskapet. Jag fick opponera Sofias uppsats som handlade om bödeln Erik Grotenfelt, ur ett psykohistoriskt perspektiv. Mycket intressant man, narcissist och wannabe patriot. Materialet som jag började leta upp fakta om honom kan nog begränsas närmast till nationalbibban. Nelli hade jag inte mycket nytta av, ingen alls, om vi skall vara helt ärliga. Jag kan nog medge dessutom att jag under mina nästan två år vid institutionen endast haft nytta av Nelli en endaste gång. Fennica var även denna gång mer hjälpsam och föresedde mig med en del av Grotenfelts produktion, så som hans dikter och annat material främst då i mikrofilms format, vissa även som filmkort(?)(filmikortti på finska)

Webben, eller Google kommer fram med en wikipedia sida över Grotenfelt, samt ett diskussionsforum på Suomi24. Alltså vad kan jag säga, nationalbibban, som jag redan tidigare nämnde tar priset. Där hittade jag bl.a. Tauno Tukkinens bok ”teloittajien edessä:Ihmiskotaloita Karjalohjalla, Sammatissa…..”

Samt många böcker som behandlade psykoanalys och narcissism, men någon egentlig bok som beskriv Grotenfelt finns inte publicerad. Eller sen hittade jag bara inte den. Om man då inte räknar med Sture Lindholms heltäckande bok ”Röd galenskap-vit terror”, så måste den som ämnar forska i Grotenfelts personliga liv nog ta sig en sväng till Nationalarkivet.

All in all så efter att inte ha tänkt på någonting annat en psyko historia och megalomaniska män de senaste par dagarna, så nu ämnar jag sluta spekulera och tack för mig. Tvärminne var trevligt, och prosemi är nu över, wohooo🙂

Trunkering och potatis

För en vecka sedan satt vi i Porthanias datasal där vår föreläsning ägde rum. Vi tittade på olika sökmotorer och program. Jag har till exempel aldrig hört om Google scholar tidigare. Detta var mycket nyttigt. Sedan gick vi igenom gamla klassiker så som Nelli, Arto och Agricola. Jag lärde mig även ett nytt ord, trunkering. Det är något man kan använda sig av vare sig man idkar enkel eller utökad sökning. Ja ja men, du ersätter helt enkelt en bokstav, eller varför inte flera med ett tecken så som till exempel bokstaven ”z” med fast en * och sen söker du. I princip kan man då alltså påstå att med hjälp av trunkering så kan du utvidga din sökning, och får således flera träffar än om du bara skulle konventionellt söka på endast ett ord. Sen finns det ju förstås undantag, som alltid, alltså databaser som trunkerar automatiskt. Det enda du som sökare i detta databaser behöver göra är att skriva början av ordet du söker på och sökmotoren trunkerar automatiskt.

Som exempel kan jag fast söka på ordet ”Kamel”, var just på en föreläsning som handlade om Afrika, så därför valde jag nu ordet ifråga. Sen skriver jag i sökfältet Kamel* (detta kallas även högertrunkering) och trycker på enter och voilá har jag fått fram typ alla ord som börjar på kamel ‒. Eftersom det finns högertrunkering så kan man gissa att det även finns någonting som heter ……wait for it……vänstertrunkering. Då söker man helt enkelt på * Kamel. Alltså resultatet i detta fall är att sökmotorn ger dig ord som slutar på ordet Kamel. Fint fint, men sedan kommer det svåra, och det är att veta hur man trunkerar. Användningen av bodförnuft är även tillåtet. Det finns ju en helt del allmänna ord och uttryck så om man nu börjar trunkera alltför snävt blir det inte till någonting. Tänkt dig fast om du vill söka på en ap‒ ras, jepp det är Afrika igen. Då får du nog en massa orelaterade ord som börjar på ap-/apa-. Men det om det, för att försöka fatta mig kortare än normalt ämnar jag sätta punkt här, trunkera flitigt!